Att tillämpa ett aktiverande förhållningssätt inom äldreomsorgen har visat sig ha positiva effekter på både fysiskt och psykiskt välbefinnande hos äldre personer. Denna metod innebär att på olika sätt uppmuntra äldre att aktivt delta i sina dagliga aktiviteter i stället för att enbart få hjälp med dem. Genom att fokusera på att stärka de äldres förmågor och självständighet skapas en ökad känsla av värdighet och livsglädje. Forskning visar att ett aktiverande förhållningssätt inte bara förbättrar den äldres hälsa utan också skapar ett mer meningsfullt arbete för omsorgspersonalen.
Studier har visat att äldre personer som deltar aktivt i vardagliga aktiviteter behåller sin rörlighet och sitt kognitiva välbefinnande längre än de som är mer passiva (Malmström & Nilsson, 2022). Enligt forskning från Malmström och Nilsson (2022) förbättrar ett aktiverande förhållningssätt deras känsla av självständighet och minskar risken för depression och ångest. Enligt statistik från Socialstyrelsen (2021) rapporterar äldre som upplever ökad självständighet även högre livskvalitet.
Det finns också starka samband mellan fysisk aktivitet och minskad risk för kroniska sjukdomar, såsom diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar. Ett aktiverande förhållningssätt kan således bidra till bättre hälsa och minska behovet av vårdinsatser.
Varför är ett aktiverande förhållningssätt så viktigt?
En central anledning till varför ett aktiverande förhållningssätt är viktigt är dess förmåga att stärka individens självbild och känsla av egenvärde. Äldre personer som aktivt engageras i sina dagliga sysslor kan bibehålla sitt oberoende, vilket bidrar till en större känsla av kontroll över livet.
Detta stärker den äldres mentala hälsa och minskar känslor av hjälplöshet och ensamhet, som är vanligt förekommande i denna åldersgrupp. Genom att möjliggöra självständighet minskas även arbetsbördan för vårdpersonalen, eftersom de äldre behöver mindre fysisk hjälp när de är vana vid att utföra uppgifter själva.
Praktisk tillämpning: Vad innebär detta för vårdgivare?
För vårdpersonalen innebär ett aktiverande förhållningssätt att de behöver utveckla ett bemötande som främjar självständighet. Detta kan exempelvis innebära att uppmuntra de äldre att delta i sina dagliga rutiner, som att klä på sig eller förflytta sig själv, snarare än att utföra dessa sysslor åt dem.
Praktiskt kan det handla om att ge stöd vid behov och erbjuda uppmuntran, snarare än att agera som huvudaktör i aktiviteten. Genom att arbeta utifrån ett aktiverande förhållningssätt ges de äldre möjlighet att känna sig mer delaktiga i sina egna liv, vilket också skapar en mer positiv arbetsmiljö för vårdgivarna.
Att främja ett aktiverande förhållningssätt innebär också att omsorgspersonalen får utbildning och verktyg för att arbeta med individens resurser istället för att enbart se till dess begränsningar. Detta kan bidra till en positiv spiral där både vårdgivare och vårdtagare upplever en meningsfullare vardag, med högre livskvalitet och självständighet som följd.
En vinnande metod för alla inblandade
Ett aktiverande förhållningssätt inom äldreomsorgen erbjuder en lösning på flera av de utmaningar som äldreomsorgen står inför. Genom att stödja äldres självständighet kan man både förbättra deras livskvalitet och minska den fysiska och psykiska belastningen för vårdpersonalen. Denna metod skapar därmed en mer hållbar och givande omsorgsmiljö som gagnar såväl vårdtagare som vårdgivare.
Genom att implementera ett aktiverande förhållningssätt i äldreomsorgen kan vården skapa en miljö som värnar om äldres värdighet och självständighet, vilket ger konkreta fördelar för alla inblandade.
Relevant kurs: Aktiverande förhållningssätt inom äldreomsorgen
Referens
Malmström, K. & Nilsson, L. (2022). Aktiverande förhållningssätt inom äldreomsorgen: Effekt på självständighet och psykisk hälsa. Social Science & Medicine, 306, 114793.
Commentaires